En sjukpensionärs liv och leverne

I går tog lilla L med sig mamma, pappa och syskon och åkte hem. Han är ett väldigt glatt och socialt barn. Skrattar och pratar bara man tittar på honom. I bland får han troligtvis för sig att "jag kanske ska gråta lite", så då tar han i från tårna och så kommer det bara ett litet tantgnäll och en krokodiltår. Sen skrattar han igen. När han inte skrattar och pratar, tar han sig en slurk från mjölkbaren eller så sover han. Det har han nog efter sin mor. Henne fick man väcka för att hon skulle få någon mat. När hon var en månad, sov hon lätt från åtta på kvällen, till man väckte henne klockan åtta på morgonen. Märkligt. Men skönt.
Lilla Rambo varpå studiebesök i går, på dotterns jobb. Skitkul!!! Långa korridorer att springa i och katt att försöka finta. Katten Svante väger 8 kilo och är måttligt intresserad av lek.
Mimmi blev ledsen förstås, för att hon inte fick följa med. Inte så bra i en varm bil när man är höggravid. Som demonstration åt hon därför, i går kväll, upp en hel påse marschmallows + lite kattbajs och spydde på min nya fina ryamatta. Sååå roligt!! Inte. Som tur var gick det att få bort fläcken. Så nu är alla hundar portförbjudna i vardagsrummet. Varför vill man ha en vit ryamatta??? Snyggt? Ja, absolut. Men så fruktansvärt opraktiskt.
I dag gick jag upp halv fem. Tog två Tiparol + Panodil Extend, som jag nu har fyllt på med två Tramadol + resten av mina mediciner. Metformin, Trombyl, Seloken och Simvastitin. Gott och blandat. Glad att jag kan hålla sockret på bra nivå så jag slipper sprutor. Fick det på sjukan när jag fick min hjärtinfarkt. Det kändes knappt. Sprutorna alltså. Hjärtinfarkten KÄNDES.
Nu är det "mer kaffe" dags. Lösa lite korsord innan jag bäddar och klär på mig. Dottern är ledig ett par dagar så hon tar hand om hundarna. Sköönt.