En sjukpensionärs liv och leverne

Ja, det blev som jag trodde, eller snarare, visste. Sova utan min sömntablett, går inte. Slapp jag bara värken i höfterna skulle det nog gå bättre. Efter tio minuter i bästa sovställning, värker det nåt så vansinnigt. Med hjälp av sängsidorna kan jag manövrera mig runt till andra sidan, med hopp om att det skall bli bättre. Jomenvisst. Samma belastning, samma värk. Har försökt allt. Sitta och sova, kuddar mellan knän, som avlastning, allt. Men inget hjälper. Bara detta lilla piller. "Ja men det är vanebildande", So what. Det är ju inte så att värken kommer att försvinna. Snarare det motsatta. Något jag får dras med resten av livet. Så vad då vanebildande och beroende. Klart som faan att jag är beroende. Enda sättet för mig att få sova. Eller har någon smart läkare kommit på något annat sätt. Räkna får, sjunga mig själv till sömns, skaffa en vagga och gunga mig till sömns eller helt enkelt vara vaken till jag somnar av ren utmattning. Vilket fint och bra liv jag får då.