En sjukpensionärs liv och leverne

I går eftermiddag var vi då hos dottern i Oskarshamn, för tårtätning och koll av nya lägenheten. Utsikt från vardagsrummet över Kråkerumsbacken. Hon bor alltså mitt i smeten med nära till allting, inklusive jobbet. Men var går man och rastar hundarna?
Lägenheten var jättemysig. Ljus och fräsch. Skulle gärna bo i den själv om det inte vore för trappan upp till lägenheten. Den är typ, gammal vindstrappa. Smala trappsteg och brant lutning. Gäller att inte vara för ostadig på lördagkvällen. Då är risken för fall rätt överhängande.
Småhundarna såg ut som frågetecken när dom kom innanför dörren. Nytt ställe men ändå välbekant doft och dessutom "mammas" röst. Blev totalt skogstokiga när dom upptäckte henne. Till och med Vita, som i vanliga fall är en lugn och sansad gammal tant, for runt som om hon fått eld i baken. Glädjefnatt kallas det visst.
Kaffe och tårta och sen åkte sonen och hans sambo till Maxi och hundarna och jag blev kvar under tiden.
På hemresan var bägge hundarna helt slut av alla nya dofter, som dom inte är vana vid. Inte ofta dom får följa med till storstaden. Jag var också rätt mör och hade naturligtvis inte mindre ont än vanligt. Men sov hela natten, till halv fem i morse. Skönt. Utvilad men med en djävulusisk värk. Så idag blir det lugnt, som gäller.
Nu blir det frukost och nyheter på TV:n. Återkommer med några fler bilder från lägenheten.