En sjukpensionärs liv och leverne

Vta och Rambo i soffhörnan. Deras sovplats när jag tittar på TV.
I går var det röj och städ hela dagen, så idag säger kroppen ifrån ordentligt. Får väl ta det lite lugnt om jag ska klara av Kalmarresan på lördag. Den får jag i alla fall betala dyrt, både på söndag och måndag.
Hunddagiset är öppet i dag. Äldste sonen åkte till Kalmar i går eftermiddag. Fick extrajobb på Stagneliusskolan, tror jag det var, i dag och i morgon. Var ute med hundarna runt sju, tog min medicin, åt frukost och gick och la mig igen. Somnade till och vaknade av tre hundars hysteriska skällande. Trodde det var yngste sonen med hund, som kom. Inte en kotte utanför. Ja, förutom grannens röda katt. Som om det skulle vara nå´t att hetsa upp sig för. Men börjar en skälla så sätter naturligtvis varningsalarmet igång. Vita skäller nte på något eller någon när hon är ensam. Vita och Rambo tillsammans varnar varandra och mig, om det är något/någon. Är Zacke här inne blir det som ett åskväder. Börjar mullra lite långt bort för att öka  mer och mer i styrka och intensitet. Dom är totalt helgalna. Eller Zacke blir det. Är han däremot inne hos sig och mina börjar skälla, säger han inte ett pip. "Lika bra jag är tyst så ingen vet att jag är själv härinne".
Nä, nu får jag nog fylla upp en mugg kaffe och göra liiite nytta. Återkommer.