Torsdag
Nu är jag insnöad ordentligt. snöade hela dagen igår och hela natten. Allt jag skottat för att komma ut är helt igensnöat. Och mer snö skall det visst komma. Där fick jag för att jag ville ha lite snö till jul.
Pratade med äldsta dottern i kväll. blir så arg och förbannad att jag blir spyfärdig. Hur kan en pappa göra , mot sitt barn, som Nellans pappa gör mot henne. Man tror inte det är på riktigt. Men jag vet att allt löser sig till det bästa. Kan inte föreställa mig att rättsväsendet är helt blåsta.
Nu skall jag lyfta ut hundarna så dom får kissa, sen blir det sängen. Så mycket snö att dom försvinner.
Lilla Rambo i stora världen. God natt alla hörs i morgon.
Onsdag med snööö
Snöar rätt duktigt idag. Varit ute och skottat en gång så jag kunde hämta in all reklam från brevlådan. Inga kärleksbrev i min låda inte.
I går var det städning på schemat. Så glad för min H2O mopp. Färdigladdad med vatten, bara sätta i kontakten, vänta på grönt och köra. Inget blask med vattenspann, rengöringsmedel och skitiga moppar.
I dag blev det alltså lite snöskottning och i morgon lär jag vara i det närmaste orörlig.
Snöar ordentligt just nu och kallt är det. Skönt att vara inomhus. Hundarna låg under täcket till halv tolv i dag. Då fick jag tvinga ut dom. Snabbkiss och in igen. Rätt skönt för jag har ingen större längtan efter att ge mig ut i ovädret.
Nu är det dags för lite matlagning. Men först kaffe. Återkommer.
Måndag morgon
Skit att vakna så tidigt. Sover från ca halv elva till halv två innan den jäkla värken väcker mig. Tar en timme innan jag börjar känna mig som människa igen och då har man ju börjat piggna till. Dygnen blir helt snurriga.
Mycket snö har det kommit. Allt det vi ville ha till jul. Behöver inte åka och handla så skottning är inte så överhängande. Kanske blir en resa in till Högsby på torsdag eller fredag. Färdtjänsten funkar rätt bra. Det man kan reta upp sig på är det här med färdtjänst och sjukresor. Skall jag in och handla eller gå till frissan, åker jag färdtjänst och betalar avgift för buss, 24 kr enkel resa. Handla i Oskarshamn kostar också vad bussen dit kostar. Skall jag däremot till vårdcentralen i Högsby eller lasarettet i Oskarshamn blir det sjukresa 100 kr enkel resa. Har jag en riktig jävla tur så får jag tid hos diabetessköterskan på måndag, resa tor 200 kr + besöksavgift 100 kr, sen har jag en tid hos min läkare på onsdag, resa tor 200 + besök 200 kr. 700 kr är mycket pengar. Innan läkarbesöket är det i de flesta fall provtagning dagen innan så då blir det resa tor 200 kr + provtgningen 100 kr. Hurra 1000 kr på en vecka. Det har i alla fall inte jag råd med. Skulle det inte gå att samköra besöken? Eller åka färdtjänst inom den egna kommunen och sjukresa till Kalmar och Oskarshamn. Jag bara undrar hur KLT och kommunerna tänker?
I dag ska jag försöka ge mig själv en spark där bak och se till att komma ur den här jäkla depressionen. Har i alla fall kommit igång med blogggandet igen. Kanske hjälper att skriva av sig i stället för att stänga in allting. Skrivandet har hjälpt förut, så jag hopps på det. Vissa dagar känns det bättre, sen åker man ner i en svacka igen. Hasar runt i pyjamas och tillbringar största delen av dygnet i sängen. Slarvar med maten och har ingen energi alls. Det är nog dags att ta sig i kragen och kämpa sig tillbaka. Börjar med kaffe och frukost. Återkommer.
Januari 2014
Ja här har det varit tyst och nersläckt en längre tid. Lusten och inspirationen till att blogga har bara inte funnits. Har läst en massa bloggar med tillbakablickar av 2013. Jag kommer inte ihåg vad som hände förra året. Vad gjorde jag i somras? Den 22 mars-min son dog. Begravning, urnsättning, sen är det tomt. Livet för hela familjen förändrades, den 22 mars. Kämpar fortfarande med att komma tillbaks. Enkla saker, som tvätt, städning och matlagning, känns som höga berg att komma över. Dagar i pyjamas i sängen är många. Många fler än dom skall vara. Man kommer väl aldrig över förlusten av ett barn, men det måste komma en dag när sorgen och saknden inte känns som den skulle krossa en. En dag när man, trots sorgen, ändå kan fortsätta sitt liv. Just nu känns det inte så.
Besök av barn och barnbarn är den spark i baken jag behöver ibland, för att komma vidare och jag är glad att dom ringer och kommer och hälsar på, fast jag ibland inte vill svara i telefonen och bara vara ifred.
Bröllopet på sjukhuset två dagar innan Gösta gick bort, var en fin ceremoni, trots min ilska på prästen. Att stå och säga "tills döden skiljer er åt", när han visste, det var mer än jag klarade av.
När jag åkte hem den kvällen, Ullis körde mig i full snöstorm, visste både jag och Gösta att det var sista gången. Även om jag sa att jag skulle komma till helgen, visste vi båda att det inte skulle bli så. Att lämna sitt barn den kvällen var det värsta jag gjort men jag är glad att han hade sin fru och son och sina syskon hos sig.
Å så var det fredag igen
Blev inte mycket gjort i går. Är så trött på denna värk. Läser på Fb om alla som har värk och tycker synd om sig själva. Men dom åker på kryssning, shoppingresor, restaurangbesök och marknader. Jag får vara glad om jag tar mig till brevlådan eller soptunnan. Nu är jag lite gnällig. Men man blir nog lätt det, när man vaknar av jävelvärk, tidigt varje morgon och får kämpa sig igenom en timme innan värktabletterna gör mig lite rörligare. Är väl inte världens trevligaste när värken är som värst, men får jag bara vara ifred brukar det funka. Telefonsamtal på morgonen, med gnäll om värk, kan lätt få mig att gå i taket. Som det känns just nu, kan det nog åstadkommas lite i dag. Trots att natten blev kort och värken var för jävlig när jag vaknade, så börjar det ljusna. Saknar lill-Gösta som jag inte träffat på länge. Får nog bli en resa till Högsby till veckan.
Han är så otroligt lik sin pappa. Nu blir det i alla fall lite kaffe. Återkommer.
Dagarna rullar på
Är snart i mitten av september och inte långt kvar till jul. Stora sönerna och barnbarnet Nova var på besök i helgen.
Hon hade kataloger med jultidningar med sig som jag skulle beställa ur, men det bara försvann. Får hoppas på ett nytt besök så jag kan köp lite. Rambo fick några långa promender samt en tågresa till Högsby och besök hos lillGösta och Emma. Tompan gjorde ett kortare matstopp här innan han också var och hälsade på sin brorson. Perfekt motorcykelväder på lördagen. Tjabo och Nova sov över till söndagen och passade på att göra ett fikabesök på "Gammalt och Nytt"..
Huliganhundarna lämnade drivor med päls, när dom åkte hem. Dammsugaren blev helt full. Som vanligt var gamle Lennart skiträdd för gamla tanten Vita. Hon vaktar mig som en blodtörstig pitbull, när gammelpojkarna är på besök. Ingen av dom får komma för nära hennes matte.
Annars flyter dagarna på. Börjar så smått komma tillbaks till mitt gamla jag. Till och med sängen blir bäddad varje morgon och dagarna tillbringas inte lika mycket i sängen. Nätterna däremot är jobbiga och sömnlösa pga värken. Det blir inte många timmars sömn.
I går morse hittade jag en halv orm, som igelkotten lämnat kvar. Han/hon gillar tydligen att inta sina nattmål på altanen. Den här gången hade hen lämnat så pass mycket att jag kunde se att det var en hasselsnok. Fjärde i sommar, så det måste finnas mycket orm här omkring. Tur jag har lilla kotten.
I dag vet jag inte vad som händer. Städade lite i går så lite tvätt och ev uppläggning av fyra par byxor till tomtemor. Får jag ordning på höfterna kanske det tom blir en liten promenad. Beror lite på vädret.
Nu blir det i alla fall kaffe. Återkommer.
Måndag och höststart.
Känns att hösten är på ingång. Värken är inte lika jäklig när kylan börjar krypa sig på. Har regnat i två dagar och då är inte hundarna så sugna på att gå ut. Håller sig efter husväggen för att slippa bli blöta. Igelkotten, som bor under trappen, hade lämnat ett ormhuvud på altanen igen. Det tredje i sommar. Kanske som tack för maten han/hon får. Brukar ställa ut kattmat, köttfärs och en och annan äggula, på framsidan. Tror det uppskattas, för det försvinner i alla fall. Kan i och för sig vara någon katt, som också är här och äter. Börjar bli rena, rama djurparken här nu. Grannen har sett både räv och grävling. Rådjur är det gott om. Vildsvin såg jag bara spår av förra vintern och det räcker så bra. Ingen närkontakt med ett sån´t djur. Och så har vi då igelkottarna. Lite som att bo på landet.
Börjar komma tillbaks till mitt vanliga jag. Lite berg- och dalbana fortfarande, men det går framåt så sakteliga. Nu ska jag, som vanligt, ta lite eftermiddagskaffe och sen blir det lite dammsugning. Återkommer
Många dåliga dagar och nätter
Har inte haft, varken energi eller inspiration för att skriva och uppdatera bloggen. Dagarna har bara varit transportsträckor till kvällen, när jag kunnat gå och lägga mig och försöka sova bort allting. Trots att jag varit trött, har värken gjort att jag ändå inte kunnat sova. Sömn- och värktabletter har inte fyllt någon funktion alls. Har kommit fram till att, den psykiska smärtan har byggt på den fysiska, så inga värktabletter i världen har hjälpt. Vågar inte stoppa i mig hur många som helst heller. Blir seg och slö om jag tar för många. Funderat på att beställa tid hos en psykolog, men vet ju vad problemet är och att jag måste komma ur det, så vet inte vad en psykolog skulle kunna hjälpa mig med. Har ingen större lust att vända ut och in på mig själv inför en vilt främmande människa, som inte har en aning om hur det känns att förlora ett barn. Man måste ha varit med om det för att förstå. Just nu vill jag bara att vardagen ska fungera något sånär som vanligt och jag vet att jag kommer dit så småningom. Dom dagar som känns för jäkliga får jag kämpa mig igenom. Det blev lite för mycket på väldigt kort tid och jag kan knappast räkna med att det ska gå lika snabbt att komma igen.
Saknar dig Gösta även om du kommer och hälsar på ibland. Mår alltid lite bättre efter dina besök och jag vet ju att jag kommer att träffa dig igen. I går kände jag att jag fick tillbaks lite av mitt gamla jag och den känslan sitter i i dag även om det är väldigt tidigt på morgonen. Har inte sovit så många timmar så nu får jag köra i gång perkulatorn och få lite kaffe. Återkommer.
Ingen ork eller energi
Blev ingen film i söndags pga regnet. Tompan kom en sväng efter jobbet i går, men blev ingen film då heller. Hade glömt den hemma. Men roligt med besök av barnen och Tompan träffar jag inte så ofta. Kontakten mellan oss blir bättre och bättre från att ha varit nästan obefintlig ett tag. Varför det blev så vet jag faktiskt inte, men är glad att det har blivit så mycket bättre.
Väntade på Ullis, som skulle komma ner nu när hon har en veckas semester. Så ringer hon och berättar att hon haft inbrott i bilen. Tändningslåset sönderbrutet, cd-skivorna borta men cd:n kvar. Hon hade inbrott för ett tag sen, då tog dom bara växelpengar. Bilen var låst när hon kom ut, så hur dom tog sig in är en gåta. Likadant förra gången. Hon har en särskild anordning till tändningen, så den går inte att tjuvkoppla. Tur det annars hade bilen varit väck. Nu skulle hon ringa polisen. Så vi får väl se vad som händer.
Själv har jag ingen ork eller energi alls. Ingen lust till nånting. Kunde jag, skulle jag ligga i sängen hela dagarna. Ullis säger att jag har fallerat efter att Gösta dog. Ligger nog nånting i det kanske. När han gick bort och Emma och Lukas flyttade, var det som om luften gick ur mig. Behöver kanske prata med en psykolog eller nå´t. Eller också rättar det till sig när vädret blir sämre, så man kan andas.
I dag är det onsdag. Ullis kom med buss idag och hade handlat lite när hon kom. Hade helt slut på det viktigaste. Mitt rökkverk. Fick tillbaks lite energi. Bäddade rent, dammsög och torkade golven. Känner mig inte lika orkeslös i dag. Kan det bero på vädret? Inte den tryckande värmen som varit. Åska, regn och hagel är bättre för min värk.
Inget väder som hundarna gillar dock. Kryper hellre in under täcket och gömmer sig. Nu är det i alla fall kväll. Har bara disken kvar att ta hand om. Men först blir det lite kvällskaffe.
Söndag morgon
Natten har varit ett rent h-vete. Värk, värk, värk. Uppe och fyllt på med värktabletter, vilket naturligtvis dragit med sig den infernaliska klådan. Vaknade första vändan klockan ett. En halvtimmes sömn på det och sen lögn att somna om. Vågar inte skicka i mig hur mycket piller som helst, så vi får väl se hur seg dagen blir.
I eftermiddag kommer i alla fall sonen för en filmeftermiddag. Ville se "Mammas pojkar" med sin mor. Det blir nog skoj. Har en svag aning om att Mia Skäringer är med i den och hon är ju helrolig.
Fredagen bjöd på ett oväntat besök. En fd "vän" dök upp helt otippat. Bröt kontakten med henne efter Göstas begravning. Blev fruktansvärt besviken på både henne och hennes son. Ingen av dem kom på begravningen, trots att vi känt varandra och umgåtts i många herrans år. Dessutom hörde jag rykten om att hon inte ville ringa mig eller komma hit, eftersom jag bara pratade om Gösta. Ja, det kanske jag gjorde, men inte till henne eftersom vi inte pratat sen före begravningen. Nu fick jag i alla fall tala om hur jag kände och tyckte och hon bad om ursäkt, vilket gudarna skall veta, inte är något hon gjort särskilt ofta. Ryktet om vad hon sagt, redde vi ut. Men vi får väl se vad som händer. Hon hade i alla fall sin hund med sig, en schäfertik, som är skiträdd för Rambo. Och nu fick hon både Rambo och Vita på sig. Vita vaktar ju mig och Rambo vaktar huset. Han gick till och med och hämtade sin matskål, för han tyckte hon låg lite för nära den. Lite lekinviter kom han med efter ett par timmar, men hon var lite för rädd för att leka med bollen. Skall försöka fler gånger så Rambo får lite social träning av att umgås med andra hundar. Han träffar ju inte så många. Ja vi får väl se hur det här besöket avlöper.
På kvällen dök hennes son och hans sambo upp med tre liter nyplockade kantareller. Hmmmm.
Nu skall jag ta och skicka i mig lite yoghurt och insulin och se om jag kan sov en timme till. Eller två. Återkommer.
Mina pälsklingar i nya bärnstenshalsband
Som påstås ska vara bra mot fästingar. Rambos syns i alla fall, men inte Vitas. Likadant men med rosa pärlor mellan bärnstenarna.. Hon är lite för långhårig för att dom ska synas, men funka ska dom göra för det. Inga fästingar på dom i alla fall. Kan ju i och för sig bero på att jag inte vågar gå i högt gräs pga ormarna, som invaderat vårt bostadsområde. Väntar på hösten och kallare väder så dom försvinner. Ja ormarna alltså.
Någon dammsugning blev det i alla fall inte i dag. För varmt. Och inget av det utlovade regnet kom heller. I morgon kanske??? Börjar bli dags för sängen, så jag säger väl god natt och "ses i morn".
Dålig uppdatering
Så dålig på att uppdatera bloggen. Skyller helt på värmen. Tar knäcken på mig helt. Just nu väntar jag bara på regn. Såg riktigt lovande ut i morse men det sket sig totalt. Till och med hundarna börjar bli påverkade. Vita äter dåligt och vill inte gärna gå ut. Rambo är lite mer dämpad än vanligt. Åtminstone dagtid. Härom natten, vid två tiden, ville han helt plötsligt ut. Inte riktigt vaken, öppnade jag och släppte ut dom. Båda bara brännde iväg. Hann se rådjuret innan både det och Rambo var borta. Vita stannde och kom tillbaks, men inte Rambo. Väckte nog hela Berga när jag skrek efter honom. Efter ett par minuter, som kändes som en timme, kom han tillbaks med nosen i backen. Ville inte lyssna och for runt bland träden nere vid vägen. Räddningen blev köttbullen jag hade med ut. Det är något han inte kan stå emot. Men det var ändå problem att få in honom. Sover ju med sovrumsfönstret öppet, så troligtvis fick han upp doften av rådjuret och därför skulle ut. Både han och Vita nosade runt som tokar när jag tog ut dom på morgonen så troligtvis hade rådjuret varit framme vid altanen. Snacka om hjärtstopp.
I dag ska jag försöka få igång dammsugaren. Katt- och hundhår överallt. I morgon får jag besök så lite städat vill jag ju ha. Nu, kaffe.
Regnig onsdag
Inte ens hundarna kan skrapa ihop lite inspiration för att gå ut och göra det dom ska. Smyger efter husväggarna för att inte blöta ner tassarna. Mitt barnbarn Lukas, var här i går och för honom finns inget dåligt väder.
Mammas glasögon uppochner klär honom förträffligt. I går hade han regnställ och gummistövlar och passade på att klippa gräsmattan med sin egen klippare. Eftersom det var mer vatten på vägen, var det ju roligre att klipp där än på gräsmattan. Skvätter mer när man hoppar i vattenpölarna. Sen blev det saft, hembakade muffins med egenodlade smultron och neger, förlåt chokladbollar. Slutklämmen innan han tog tåget hem med mamma, blev knäckebröd med ost. Stackars lilla pojk får inget knäckebröd av, varken mamma eller offar. Kramar från min lillGösta fyller mig med energi, som räcker hur länge som helst. Nu ska jag stjälpa i mig mitt sista kaffe, kissa hundarna och uppleta kudden. God natt. Återkommern i morgon
Fortsatt måndag
Blir tokig på denna värme. Har i alla fall kört ett varv med dammsugaren. Bara torka golv som återstår. Rambo och Issa har troligen fått solsting. Far runt som skållade råttor. Vita orkar knappt titta på dom. Så här stilla är det alltså inte.
Hade tänkt laga mig lite mat. Men tanken på att stå vid spisen i den här värmen är inte särskilt lockande. Är väl så illa tvungen förstås. Mat och insulin ett måste. Vet inte om jag ska ta golven eller maten först. Tål att tänka på. Får ta mig en funderare på det och återkomma senare.
Måndag och ny vecka
Hösten närmar sig men fortfarande sommarvärme och med den, den jäkla värken. Regnet i går var behövligt men ack så kortvarigt. Slapp i alla fall vattna.
Dottern ringde i går och hade mejlat över alla kort från lasarettet. Har inte öppnt dom än. Tror jag behöver landa efter helgen, som varit fruktansvärt jobbig. Även om denna natten blev kort så känner jag att jag börjar må bättre. Behövde dom här dagarna att bearbeta och sörja på mitt sätt. Är däremot inte färdig för att titta på korten på Gösta än. Även om det är bilder från bröllopet, som var en fin stund med båda familjerna, så orkar jag inte se Gösta sjuk än. Tror inte jag vill vara ensam när jag tittar på dem.
I dag ska jag ta itu med lite plock och städning. Gå på promenad med hundarna. Dom stackarna har inte haft det lätt dom här dagarna. Men dom har inte klagat.
Stordottern ringde i går och eventuellt kommer dom ner. Nästa vecka tror jag det var. Det visar sig. Nu ska jag sätta igång perkultorn och få lite nytt kaffe. Kaffet från i går är inte så jättegott i dag. Återkommer nog under dagen.
Förlora ett barn
Undrar hur lång tid det tar innan jag förstår att jag mist ett barn. Det har gått fem månader. Fem månader med känslor som jag försöker hantera på mitt sätt. Ibland, fruktansvärt jobbigt, gråter och förbannar. Ibland glädje för att han slapp lida så länge och för att han gav oss Lukas. Men den mesta tiden är ett stort VARFÖR, skuldkänslor och ilska för att jag, hans mamma, inte förstod hur sjuk han var. Kunde jag ha gjort något? Men ingen, inte ens hans läkare, förstod. Men skall inte en mamma känna att något är fel.? Hur lång tid skall det ta?? Ilskan på läkarna är bland det svåraste att hantera. Ilskan på hans sk "vänner", som inte brydde sig innan. men som dök upp som svmpar ur jorden efter en störtskur. Ilskan på de "vänner", som inte visde honom sin respekt och kom till hans begravning. Det är något som jag aldrig kan förlåta. Mycket ilska är det.
Den här fredagen och lördagen har gått åt till att gråta och sova. Inget annat fungerar. Visst kan jag skylla på värmen, när ingenting fungerar. Tvätten hopar sig, sängen behöver renbäddas. lägenheten behöver en ordentlig genomgång, fönstren putsas. Jag lagar inte ens mat längre. Jag som älskar att laga mat.Jag tappar ord, glömmer, struntar i att svara i telefonen. Vill inte ha någon kontakt med världen utanför.
Näst äldste sonen gissde på att det är för mycket som snurrar och jag har svårt att sortera. Kan nog vara - och hopps på att det är så. Nu blir det en begravning till och jag tror inte jag orkar det. Nu hoppas jag på en hel sammanhängande sömn i natt
Väntar på korten från lasarettet, som dottern skulle mejla. Tror jag behöver dom för att kunna fortsätta bearbeta.
Har i alla fall sovit sammanhängande de sista två nätterna. Fem timmar utan avbrott. Alltid något. 1,5 sömntablett, men ändå. Man måste gå vidare.
Skall aldrig denna värme ta slut.
Hade besök av son med två döttrar i måndags. Lite skruvande på Ullis bil. Hon kom i söndags. Blev fläskpannkaka till middag, som gillades av alla. Tyvärr uppstod ett fel till på bilen så dotra fick ta bussen hem på kvällen och sonen kommer i dag och fixar det.
Dom växer mina barnbarn..Saga är väl inte stor nog för motorcykel, men lika bra att börja i tid, och lilla Wilma är snart lika lång som mig.
Selma känner man knappt igen längre. Oj vad åren går.
Nu hoppas jag bara på lite regn och svalka. Värmen tar knäcken på mig. Så jävla ont. Har i all fall kunnat sova två nätter utan att vakna av värken. Alltid något.
Skall försöka ta ett varv med dammsugaren i dag. Nä, jag städar inte varje dag. Dammsög i söndags och nu börjar hund- och kattpäls jaga mig över golven. Först lite kaffe. Återkommer.
Äntligen kväll
Blev lite gjort i dag trots den jäkla värken. Extra värktabletter gör att man blir seg och trött. Men det har gått. Lite smått till fikat blev det i alla fall. Rabarber- och smultronmuffins + en laddning negerbollar. Blir så sugen på det ibland trots att jag inte får äta sån´t.
Som vanligt på helgerna är det bara skit på Tv:n så nu väntar dusch och sedan sängen. Såg på vädret att den här värmen skall hålla i sig åtminstone till tisdag. Heja!!! Lite regn skulle inte skada alls.
Nu ska jag ta ut hundarna innan jag sätter mig i duschen. Höres.
Varmt i dag också
Satt ute och åt frukost i morse. Riktigt svalt och skönt. Men nu börjar det bli skitvarmt igen. Plockade fram grejer för att baka lite, men nu vetesjuttan om det blir något bakande. Tänkte göra lite rabarbermuffins och smultronmuffins från mina egna odlingar. Tar ju i och för sig inte lång tid att röra ihop, så vi får väl se.
Annars blir det nog inte mycket gjort. Ryggen värker fortfarande som f-n efter kullerbyttan i badrummet. Men det ger sig väl.
Pratde med stordottern i går och blir bara mer och mer förvånad över hur folk är funtade. Har hjärncellerna bränts upp i värmen eller vad handlar det om. Bevisligen har en del inget eget liv att leva eftersom dom lägger ner så mycket energi på andra. Men syndare straffas förr eller senare. Nu blir det kaffe. Återkommer.
Helgfrid.
I dag är Enevägen verkligen en spökstad. Inte ett liv. Har haft besök på förmiddagen. En snäll o go människa på alla vis, men väldigt tröttande. Upprepar allt jag säger, tycker likadant och springer runt och kollar så jag inte köpt något nytt, som jag hemlighåller. Brukar ställa in mig mentalt, när jag vet att hon kommer. Enda sättet att orka ändå är jag helt slut när hon åker hem. Men, som sagt, en genomsnäll människa.
Helgen lär gå i snigelfart. Efter shopping i Högsby i går och ett fall på blött badrumsgolv är jag helt justerad just nu. Extra värktabletter och väntan funkar för det mesta. Bara härda ut.
Känns så skönt att ha börjat rensa bland sina fb-"vänner". Har haft långgående planer på att lägga ner helt, men kontakten med släkt man inte träffat sen barndomen och samma med barndomsvänner, kompisar sen lågstadiet, gör att jag hänger kvar ett tag till i alla fall.
Nu är det dags att laga lite mat så jag får äta till insulinet. Återkommer.
