En sjukpensionärs liv och leverne

Har varit uppe sen tre. Har kommit in i en "meningslöst att sova" period. Läst lite, druckit kaffe naturligtvis och tagit min medicin. Funderade på barnbarnen och hur sällan jag träffar dom. Max två gånger om året. Den yngsta är nog den jag träffar mest och pratar med i telefon. Hennes halvsyskon och min näst äldste sons barn ser jag så sällan att jag nästan glömmer bort att dom finns. Dom sällsynta tillfällen när dom kommer hit är dom blyga och tysta. Dom känner ju mig knappat. J börjar bli stor och har inte tid med mormor, läser hellre tyska än följer med till mormor. Hennes lillasysters pappa har spårat ut totalt och blivit dummare än vanligt. Så hon varken ringer eller svarar i telefon. Men det blir kanske så när dom växer upp och flyttar runt. Och farmor är ju också lite utanför. Minns hur det var när mina var små. Blev ju mamma jag gick till mest. Farmor var söndagmiddag för hela familjen ibland medan jag kunde åka och ta en fika med mamma några gånger i veckan. Ungarna sov över hos mormor, men väldigt sällan hos farmor. Så är nog farmor-mormor förhållandet för de flesta. Nu när vi fick valpar kom nästan allihop. Men det var naturligtvis inte valparna som drog. Hu nej. Klart det var jag.
I dag blir det väl lite städning. Skall stryka juldukarna och lägga på dom. Sen kommer tjejen från Oskarshamn och kollar på Märta. Får se hur det går.
Nu skall jag i alla fall ta lite mer kaffe innan Bergarallyt kör igång. Återkommer.