En sjukpensionärs liv och leverne

Hundar är precis som småbarn. så fort det är för tyst, så vet man att dom hittar på någonting. Just nu är det kattlådan. Märta kan bara inte låta bli den och hennes mamma(som lärt upp henne) är inte ett dugg bättre. Dom gräver värre än katterna och det vill inte säga lite. Normala katter har jag ju aldrig haft,men mina gräver som om dom skulle sätta potatis. Gunsan är väl den som är roligast. Hon sitter alltid på lådan med huvudet utanför(har kattlådor med tak). Vill väl inte sitta inne i den räliga lukten. Nu är klockan snart sovadags och då startar vansinnet. Gunsan retar upp hundarna. Mimmi blir skitförbannad och skall bara ha tag i henne. Sen går Svenska Rallyt med Gunsan i klar ledning, genom alla rum. In till mitt rum blir det lite tvärstopp. Katterna och Mimmi kommer över avspärrningen, men det gör inte Rambo och Märta. Påföljden av detta blir att tre hundar skäller som dom blivit skogstokiga och Gunsan sitter på andra sidan och tvättar sig och väntar på att dom andra skall bestämma sig för hur dom vill fortsätta. Kartläsare vet ingen vad det är så ibland springer någon åt helt fel håll. Mimmi kan bli så frustrerad så hon springer fram och tillbaks på ryggstödet till soffan. Ser ut som en velodromcyklist. Ingen varken hör eller ser så prata eller SKRIKA åt dom är totalt meningslöst. Märta är väl den som ger upp först. Visserligen har hon ett sjujäkla humör men hon är ju så liten och orkar inte springa hur länge som helst. Mimmi ger sig aldrig. Hon skall bara ha tag på den katten som hade mage att peta till HENNE med tassen. Nu är det onsdag morgon och första specialsträckan har precis körts. De har varit depåstopp med mat och vätskeintag. Vila i ca två timmar sen är det dags för nästa etapp. När Mimmi och Rambo varit ute på kissrunda måste dom springa ifatt det dom missat och då är det sju gånger värre. Tur att jag inte bor i en etta på 20 kvadrat, då hade dom väl sprungit på väggarna. Får passa på att göra något vettigt medan rallyförarna sover. Återkommer.