En sjukpensionärs liv och leverne

Konstigt allting är. Först bloggar jag ibland, sen sitter jag bara och rapar ur mig hur mycket som helst.Kanske det är så att, jag har ingen lagomknapp. Däremot har jag hur mycket som helst att skriva om. Men det får bli en annan dag. Nu är jag för trött. Så om bara katterna blir färdiga med sitt envisa rivande och spekande i kattlådorna kan det kanske bli så lugnt så jag kan sova. Nähä, det var för tidigt, nu börjar vi igen. Envisa jäkla djur. Å så säger dom att katter är så lugna och tysta djur. Inte när dom skall skita i alla fall. Måste dom gräva igenom vartenda gruskorn? Inte en utan minst tre ggr.Sen ger dom sig narurligtvis på varenda plastvägg i det förgjordade huset. Helst så att klorna riktigt skriker i plasten. Nu har visst dom små liven somnat, så då är det bästatt jag också slänger mig i kojen. Om jag får plats. Vi snackas.