En sjukpensionärs liv och leverne

I kväll ringde barnbarnet från skogen. Allt för att vara säker på att storasyster inte var kvar. Hade nog puckona räknat ut bra tyckte dom. Hon visste att Jullan varit här så messet hade dom ju fått, men inte brytt sig om att svara på, eller ringa upp direkt. Hade väl ingen bra ursäkt till varför hon inte kunde komma hit. Men allt slår ju tillbaks på dom själva. Hann inte svara när dom ringde. Tog telefonen på sista signalen och ringde upp direkt. Inget svar naturligtvis, trots minst femton signaler. En halv sekund efter jag lagt på ringde hon upp. Allt för att dom ska kunna visa att dom minsann ringer. Stackars troll som måste stå ut med det här. Om hennes far ändå kunde samla ihop lite av det förnuft, som trots allt måste finnas där nå´nstans och tänka lite på lillrumpan. I stället för på sig själv och sitt eget ego. Jag talade om att jag ringt varje dag i två veckor, men att ingen svarat. Man hör att hon blir ledsen. Ville att jag skulle ringa i morgon. Så då gör jag det. Får vi se om någon svarar.
Dotra har åkt till Oskarshamn. Kommer väl hem framåt natten. Jag ska ta hundarna på kisserunda och se´n gå och lägga mig. Lär väl vakna när hon kommer hem om jag alls kan somna. Är ju lite si och så med nattsömnen.
Halkade in på Babben & Co i kväll. Vem var med där om inte snälla, snälla, snälla ugglan. Jag spyr. Snälla, snälla sluta sjung.
Återkommer i morgon(om jag orkar).