En sjukpensionärs liv och leverne

Ja nu har alla åkt. Var och en till sitt. Händelserik söndag vill jag lova. När jag diskat klart efter middagen skulle jag ta ut hundarna. Går ut i hallen. Ytterdörren öppen och bara Vita som står och glor. Hjärtat stannade asbsolut. Har nog aldrig kommit ner för trapporna så snabbt och dotterns sambo var lika snabb. Jag tjoade och ropade. Inga hundar. T tog kopplen och drog i väg mot stationen medan barnbarnet och jag scannade av Storgatan. Nu hade jag panik. Dottern kom ut med lillprinsen och skulle börja leta. Då kom T gående med dom nere från skolan. Pust!!!! Kunde ha slutat illa. Ingen av dom har ju mycket trafikvett heller och små hundar blir ju stulna tätt som oftast. Tusen tankar far i skallen, vad som har hänt. Nu gick det ju bra, som tur va.
Får nog ta lite middagsvila efter den här pärsen. Sen kommer Lennart och Zacke och ska sova över till i morgon. Sonen måste till Kalmar och hämta plånboken med körkort och alla andra kort som han glömde där i går. Man blir glömsk med åren.
Nu blir det i alla fall kaffe och en cigg.