En sjukpensionärs liv och leverne

Igår och idag har jag ringt flera gånger till mitt barnbarn N i Kristdala. Även skickat sms till hennes helkorkade far. Inget svar naturligtvis. Hade tänkt fråga om N kunde komma hit ett par dagar nu, innan skolan började igen. Men det är ju som vanligt inget svar på telefonen och inget svar på mina mess. Ändå var det upptaget både igår och idag när jag ringde. Blir så heligt förbannad på dessa idioter. Skulle utan tvekan köra över dom om jag fick chansen. Hur f-n kan man behandla barn på det här sättet. Men deras tid kommer. Ärver man dumhet eller är det utslag av dålig miljö. Två minus blir ju plus, så man tycker ju att fadern, med två heldumma föräldrar, skulle bli en vettig person. Istället blir han ännu dummare. Hans bihang är inte mycket bättre. Tvärtom. Även om det lyser lite svagt så har ingen varit hemma på väldigt, väldigt länge. Förstår fortfarande inte hur det, bland alla människor i världen, var möjligt att två exakt lika korkade, självupptagna, egoistiska besserwissar träffades. Tur att N är lik sin mormor. Ett ovanligt intelligent och vackert barn, som kommer att gå långt i livet.
När jag hade eldat upp mig tillräckligt insåg jag, att för att inte få en ny hjärtinfarkt, var tvungen att lägga energi på någonting annat. Läste lite bloggar och skulle kolla hemsidor om det hänt något spännande. Men nehej, nu kan man inte gå in och läsa hemsidor som man brukar. Tydligen är dom inte till för alla. Eller så är det min dator det är fel på. Lägger ner verksamheten, tror jag.
Nu är det i alla fall, snart dags för sängen. I natt blir det nog bara en hund i sängen, så det blir lite bättre plats. Pippi-Lotta försökte komma upp i dotterns säng, men fattade inte det här med pallen. Lika bra det.