En sjukpensionärs liv och leverne

Rambo har sprungit runt i sin lilla sälkostym hela förmiddagen. Tog av honom den en stund så nu är dom i ett varsit rum och jag sitter som en ilsken terrier mitt emellan. I morse var Mimmi väldigt sugen och fjantade något enormt runt Rambo. Han försökte ju naturligtvis, men med heltäckande kostym funkar det naturligtvis inte. Mimmi blev något frustrerad och slog honom med tassarna, varvid han blev förbannad och högg efter henne. Hon snurrade runt och ställde upp sig och när han inte fixade det , nosade hon honom under magen. "Var sjutton är den, fanns ju där förut. Luktar hanhund, men jag ser bara en säl." Sicket liv. Och mitt i alltihop sitter Evita och fattar nada. Klarar jag det här till halv tio?
Skickade uppsägningen av lägenheten i går. I dag ringde hyresvärden och lovade guld och gröna skogar bara jag stannade. Om jag ville kunde jag få ta tvåan på första våningen och mer eller mindre bo gratis till den var iordninggjord. Kanske kan få både omtapetserat, ommålat, badrummet fixat och lägre hyra bara jag stannar. Skall i alla fall kolla på den andra.
Pratade med äldsta dottern i dag. Glad att ungarna är stora. Kommer ihåg mina när dom var i tonåren. Fy sjutton! Ändå vardom inte hälften av vad ungar är i dag. Datorn var väl inte ens uppfunnen så det problemet hade jag inte. Beställde fler kanaler till TV:n kommer jag ihåg. Men ungarna blev totalt handlingsförlamade. Satt som fastklistrade framför dumburken. Så det sade jag upp och skickade ut ungarna att leka i stället. Barnbarnen tycker att jag är dum för här får dom inte sitta vid datorn. Får faktiskt hitta på något annat att göra. Dator och TV, det är visst vad som gäller för ungar nu. Kan dom leka och åstadkomma nånting själva?  Tror faktiskt inte det. Helt sanslöst.
Nu skall jag gå ut med hundarna och sen är det dags för lille pojken att få på sig sälkostymen igen. Stackarn. Tycker så synd om honom. Han tycker nog synd om sig själv också.