En sjukpensionärs liv och leverne

Inte särskilt mycket men... Vaknade för en timme se´n. Började som vanligt med 2x2 värktabletter. Två snabbverkande brus och två långtidsverkande. Bästa kombinationen hitills. Perkulatorn på. Kaffe, två knäcke med ost, två metformin, en trombyl, en selocen och en simvastitin. Dagen i gång. Trots regnet är det lika varmt som i går. Dammsög och torkade golv i går förmiddag, så i dag blir det lugnt. Tagit fram rester ur frysen så inte ens matlagning i den högre skolan blir det. LM ringde ett par ggr i går så jag har en otäck känsla av att hon dyker upp i dag. Orkar liksom inte vara trevlig när jag sitter i en bastu. Fast nu är det min födelsedag som spökar för henne. Spelar liksom ingen roll hur många gånger jag säger: "ingen födelsedag, nga presenter, har slutat fylla år osv.  " Hon kommer ändå. Med present. Annars kan det ju hända att hon inte får något när hon fyller. Blir man tokig eller blir man tokig? Som om jag inte har plastbyttor och plånböcker så det räcker. Visst är det snällt men om hon måste komma med nå´t så räcker det med en blomma. Eller inte ens det. Hon kan få kaffe ändå.
Är det nå´n som kan förklara mysteriet med datorer för mig. I bland är den seg och långsam, som en gammal gubbe. Tar en kvart att starta upp och komma igång. I bland behöver man bara knäppa med fingrarna en gång så är allt på g. Märkligt. Har det kanske med vädret att göra, eller?
Nu är det dags för kaffe och röka. Återkommer kanske under dagen.