En sjukpensionärs liv och leverne

Första natten med gänget. Bara en kvar och sen aldrig mer. Tre hanhundar och en löptik är bara för mycket. Gårdagen gick till att torka upp efter revirmarkerande hanhundar  i min nystädade lägenhet. Inte roligt alls. Natten tillbringade Zacke och Lennart i min säng, nedanför  min säng, i hallen och i köket. Ett evigt springande och flyttande. Issa som inte kom in på sin vanliga sovplats rusade runt och jagade stackars Svea. Natten slutade med att Lennart spydde gräs i sängen. Lägenheten är långt i från midsommarstädad. Två stora hundar som fäller är mycket mer än två små. Men, som sagt, bara en dag och en natt kvar, sedan aldrig mer. Åtminstone inte med en löptik.
Rambo har tagit på sig uppgiften att vara dotterns personliga livvakt. Här ska det inte komma några stora lufsar och anfalla henne. Han morrar och gör utfall, mest mot Zacke som han har ett ont öga till. Han är ju så liten och har ett så ynkligt morr, så det blir bara roligt.
Både Lennart och Zacke följer mig på toaletten, som dom gjort sen dom var valpar. Men nu är det väldigt trångt. Zacke har gått på sig och är i samma klass som Lennart, så lite trångt blir det. Höll inte få på mig byxorna sist vi var där.
Lennart är fortfarande liten, sett med sina ögon, och vill väldigt gärna sitta i knä´t på dottern, som han alltid gjort. Eller på bordet, spanande efter tåget. Cirkus Persson firar midsommar.
Nu är det lite lugnare så jag ska passa på att ta en kopp kaffe till. Sen ska vi åka och handla. Får ta de tre små med oss.
TREVLIG MIDSOMMAR!