En sjukpensionärs liv och leverne

Var så trött i går kväll, så något bloggskrivande blev det inte. Barnbarnet från skogen ville inte åka hem när mamma skulle åka, så hon stannade till klockan åtta. Var så roligt att träffa henne igen. Sist hon var här var efter skolavslutningen förra året. Då var hon här från fredag till söndag. Sen ingenting. Kan man bli arg eller förbannad? Roligt att se den lille nye också. Love!! Namnet bestämt. Han ser inte ut som en Love, men det blir säkert bra. Snäll och lugn var han i alla fall. Hade glömt hur gott bäbisar luktar och hur lena kinder dom har. Har alltid tyckt om bäbiskinder. Mjuka och lena. Söt som en sockerbit är han, fast han börjar likna sin pappa. Men mest är han lik sina systrar, när dom var små. Mimmi tyckte inte om när dottern bar på honom. Men när dom hade åkt hem sprang hon runt och letade överallt där han hade varit. På matsalsbordet där bilstolen stått. Till och med i vasen på bordet. Han kunde ju gömt sig där. Hon letade i sovrummen, på och under sängarna. I köket och hallen och under soffan. Letade och pep.
Bäbisens pappa gillar hon inget vidare. Men nu får han i alla fall klappa henne. Men hon har en jäkla koll på vad han gör. Rambo gillar ju alla som kommer hit, för alla kommer ju till honom. Till och med Vita var ovanligt uppspelt. Tyckte nog det var roligt med mycket folk och barn.
Lilla Love tyckte nog det var jobbigt. Lång bilresa och vandra från famn till famn. Hade visst lite svårt att komma till ro när han kom hem. Helt förståligt, han är ju inte så gammal. Nu kommer dom ner den 9:e maj nästa gång.
Sonen från Mönsterås hade med sig sofforna vi skulle byta. Han tog hörnsoffan och jag fick två tvåsittssoffor. Helt perfekt. Skall köpa ny klädsel till dom. Vita naturligtvis. Dottern slår ifån sig med näbbar och klor. "Det går inte med hundarna." Men vadå? Det gårju tvätta.
Sen hade han också med sig en fin gammal skänk, som ingen ville ha. Jo, jag vill. Den skall också måklas vit och stå i vardagsrummet. Blir så bra så. Nu ska jag börja så smått med maten. Återkommer om jag orkar.