En sjukpensionärs liv och leverne

Mår inte ett dugg bättre. Snarare tvärtom. Märks allra tydligast på mitt tålamod (inte) med hundarna. Mimmi får sina idiotutfall och skäller som en galning när det är något, eller någon, eller om hon tror att det är någon utanför. Vilket betyder att dom andra också kör igång. Jag blir pokig, som dottern sa när hon var liten. Jobbardottern skulle gå på apoteket i dag, men det är ju för sjutton röd dag i dag. Inget öppet. Sonen skuller kolla om dom hade någon slemlösande hostmedicin hemma. Innan jag hostar sönder revbenen. Har inte speciellt mycket hosta men det lossnar inte. Gör så jäkla ooont. Är väl därför jag inte får luft.
Linköpingsborna ringde för tre kvart se´n och sa att dom skulle åka. Tar väl runt två timmar hit skulle jag tro. Sen är det bara stora odjur kvar.
Sonen skall få gå ut med dom när han kommer. Var för jobbigt när jag var ute förut. Sen blir det soffan. Inte roligt för lilla fröken men hon brukar blurra och sysselsätta sig rätt bra själv. Bara ge henne lite kvällsmat. Hoppas jag är bättre i morgon för det här är för jädra tradigt.
Nu när Bernhard flyttar också kan vi kanske återgå till det gamla vanliga. Mattor på golven och roligt att städa. Känner mig lite småsugen på att börja plocka fram tomtar och julgrejer men får väl hi mig ett tag till. Var ju så inne i det här med flytt innan jul men har fortfarande inte hört något. Ja, ja det löser sig nog.
Nu har hundarna somnat så då ska jag passa på att ta lite kaffe och se om det går att röka. Har rökt en halv cigarrett på hela dagen. Skrämmande eller vad???