En sjukpensionärs liv och leverne

Tycker inte det var såå länge sen som valparna var så här små och lugna. Nu är dom väl fortfarande små, men definitivt inte lugna. Jo, när dom sover.
Dottern kom hem från frissan och hämtade mig, för inköpsrunda i Högsby. Karlsson och Konsum hade hon redan klarat av, så det blev bara Matmästar´n, som bestämt.  Har nog aldrig handlat så snabbt. Orolig för vad valparna skulle hitta på. Men det var lugnt när vi kom hem. Bara Rambo hördes, som vanligt. Plockade ur fem kassar, fixade mat till valparna och plockade undan lite i köket. Fixade middag till oss, stekt fisk, potatis och kall sås på creme fraishe, majonnäs och chilisås. Gott, gott. Sen blev det middagsvila. Trodde jag ja. Mimmi skällde, Rambo sprang upp och ner i min säng, telefonen ringde, Bernhard skällde och fick igång dom andra. Bergarally mellan hall och kök med fem valpar + Mimmi, som skällde som dårar. Bara att gå upp. Avundsjuk på dottern. Hon kan sova sig igenom ett jordskalv, vilket hon gjort, och det kan inte jag. Hör minsta pip. Hon plockar bara av sig sin hörapparat, sen behöver hon inte bry sig. Himla orättvist. Åtminstone nu, med fem valpar. Nu sover dom i alla fall. Skall snart köra upp dom för kvällsmat så dom somnar lite vettig tid i kväll. Stora hundarna skall bada efter sista kvällsrundan. Sen blir det springa av och valparna springer med. Blir trött bara jag tänker på det. I morgon kväll lär dom nog vara rätt spaka. Veterinärbesök med sprutor är inte roligt.
Nu tror jag, jag skall sätta på några koppar kaffe och kolla om det är något på TV:n.