En sjukpensionärs liv och leverne

Har precis läst stordotterns inlägg om sin storebror, och håller fullständigt med. Jag är också så trött på allt bråk och tjafs om barn. Alla barn har RÄTT till bägge föräldrarna. Oavsett vad föräldrarna anser om varandra. En gång i tiden måste dom ju i alla fall ha tyckt rätt bra om varandra eftersom dom skaffade barn ihop. Att se´n uppfattningen ändras får man lägga åt sidan och försöka komma ihåg hur det var. För barnens skull. Alla har vi våra fel och brister och alla älskar sina barn. Oavsett om man många gånger tycker att dom bär sig riktigt dumt åt och man ligger sömnlös av oro. Har varit i den situationen att jag varit skitförbannad på barnens far, men aldrig hållit dom borta från honom för det. Ibland tvingade jag dom att åka till honom fast dom inte ville. Bara för att jag tyckte att det var viktigt med pappakontakten.
Som mormor och farmor sitter man ungefär i samma sits. Som mormor har man mycket kontakt med sina barnbarn. Rätt naturligt eftersom det är mor och dotter. Man får träffa dom så ofta det går, på grund av arbete och avstånd mm. Som farmor är det inte samma sak. Jag har sju barnbarn som jag är farmor till. Träffar jag dom sammanlagt två gånger om året är det bra. Är lite svårt att få en farmor-barnbarn kontakt när man inte känner varandra. Jag är glad för mina barnbarn. Alla tio. Önskar bara att alla försöker ta sig i kragen och försöka tänka till, för sina barns skull.