En sjukpensionärs liv och leverne

Nu är jag tillbaks, något småirriterad. Brukar alltid kolla om grannens katt är utanför innan jag släpper ut hundarna. Det var den inte. Inte synlig för mig, i alla fall. Men för Rambo. När han får syn på katten hjälper varken hot eller korv. Den skall bara jagas och Vita är ju inte sen att följa efter. Trots att hon avskyr snön. Så det var bara att haka på. Nu är ju inte jag lika snabb som hundarna, så dom försvann ganska blixtfort. Jag följde efter medan jag ropade och förbannade med en mild röst naturligtvis. Som tur var, var grannen ute, bakom Konsum och hörde mina osande eder. Så han jagade tillbaks dom. Men Rambo hade bara katten i huvudet och struntade totalt i mig. Så vad göra. Jag gick in i trapphuset och stängde dörren. "Dumma hund, var ute då." Men då jäklar blev det fart på honom. Ute ensam, med en stor katt. Skulle inte tro det. Så nu vet jag hur jag skall göra nästa gång.
Men jäklar vad det snöar. Kommer snart inte ut. Får nog se till att komma  till affären så snart som möjligt.