En sjukpensionärs liv och leverne

Ja, så var det måndag igen. Blev ett lite stimmigt slut på förra veckan. Ambulans, prio 1:a, in till akuten i går kväll. Hemma igen runt 1-tiden i natt. Hade satt i halsen och kunde inte svälja. Kortison och Ketogan och sen fick jag åka hem och kurera mig själv. Fick upp köttbiten som, enl läkaren, inte satt i halsen. Oskarshamn akut är rena rama skämtet. Men det är ambulansen som bestämmer vilket sjukhus man ska till och i går kväll var det Oskarshamns tur. Personalen där inne var helt oslagbar. Har aldrig varit med om maken. Röntgen ringde i morse och ville att jag skulle komma in i dag. Helt omöjligt. Fick tid i morgon klocka två. Får vi se vad det blir av detta. Ketoganet och sömntabletten som jag tog klockan tre, snurrar fortfarande kvar i kroppen. Så det går lite på halvfart just nu. Har i alla fall fått i mig medicin och kaffe. Mat hoppar jag nog i dag. Är fortfarande öm i halsen. Den resan vill jag inte vara med om en gång till. Men läkaren hade i alla fall fel. Visste jag väl.
I dag blir det väl inte så mycket gjort. Går lite på halvfart. Har bäddat och plockat lite. Samt ringt och lugnat ungarna. Dottern skulle ta ut medicinen jag fick, kortison och antibiotika. Ja, ja vad ska man säga. Litet avbrott från det vanliga lunket blev det i alla fall.
Rambo blev i alla fall väldigt orolig när jag åkte i väg i går kväll. Stod på skohyllan och pep. Flocken gjorde inte som vanligt. Hundar är roliga. Nu skall dom ut på kisserunda och sen blir det kaffe.