En sjukpensionärs liv och leverne

Hu, vad tiden rinner iväg. Inte långt kvar till julpyntardags. Får hålla i mig själv för att inte köra igång med tomtarna redan nu. Tänker i alla fall försöka hejda mig till första advent. Jag vet någon som redan plockat upp alla sina två tusen tomtar. I alla fall de flesta. Men har man så många tomtar, måste man kanske börja i oktober för att hinna bli färdigt innan julen är slut.
Plockade fram mina julgardiner i går och som vanligt fattas det några stycken. Dom jag lagt på "ett ställe", så jag vet var jag har dom, till advent. Men, men dom dyker väl upp. Den som söker, han finner. Kanske inte till advent, men nå´n gång.
Annars är väl allt som vanligt. Jämna plågor rakt av. Sista veckan har jag ätit värktabletter, så jag nästan stått på öronen. Har varit uppe ett par gånger på nätterna och fyllt på dosen. Värken på nätterna är så jäklig, så tankarna på amputation är inte långt borta. Men det är bara att gilla läget och tänka på något annat.
L  var uppe i går kväll. Mannen skulle kolla på sport av något slag, så hon flydde fältet. Blev lite skitprat som vanligt. Ja inte prat om någon annan, utan skitprat helt allmänt. Om allt och ingenting. Hundarna blev väldigt lyckliga när hon kom. Har nog saknat henne, för det kan ju inte vara doften av hennes löptik, som dom blev skogstokiga av.
Nu blir det i alla fall lite kaffedrickande, innan dagen kör i gång.