3 april
Nu är det väl i alla fall vår. Plusgrader både dag och natt. Snödroppar utanför knuten och tulpanerna på gång. Fortfarande ingen bebis. Men det är bara en dag över beräknad tid.
Sovit lika dåligt varenda natt och varit som ett vrak på dagarna. Låtit bli att ta middagsvila för att kunna sova hela natten. Har det fungerat? Inte alls. Känns som jag är inställd på repeat. Somnar klockan elva ca. Vaknar klockan ett, klockan tre, klockan halv fem. Däremellan är det ju lite vakentid för toabesök, vattendrickning och ev intag av värktablett. Så sovtiden däremellan blir inte så lång. Dessutom har två hundar och två katter, helt övertagit sängen och betraktar den som sin. Vill jag också sova i den, får jag finna mig i att knöla ner mig i den lilla bit som blir över.
Yngste sonen kom upp med Lennart häromdagen. Väldigt orolig. Hade fått "blodöra" av att skakat på huvudet. Eller så blev det när Vita högg honom tidigare på dagen. Vi pratar om Lennart nu alltså. Inte sonen. Hålla koll på honom så han inte börjar må dåligt och ringa Läckeby i morgon.
Annars har det väl inte hänt särskilt mycket. Dagarna rullar på som vanligt. Yngsta dottern anländer framåt kvällen och skall hjälpa mig med lite fönsterputs och städning av köket. Räcker inte så högt eftersom jag inte kan kliva upp på stolar eller stegar. Risk för nedfall. Dessutom är det dags för kloklippning igen.
Nu är det dags för en kopp kaffe till innan bädd och plock. Näst äldste sonen och barnbarnen kommer in, som vanligt varannan söndag, så middagen skall börja förberedas. Men jag återkommer.
Sovit lika dåligt varenda natt och varit som ett vrak på dagarna. Låtit bli att ta middagsvila för att kunna sova hela natten. Har det fungerat? Inte alls. Känns som jag är inställd på repeat. Somnar klockan elva ca. Vaknar klockan ett, klockan tre, klockan halv fem. Däremellan är det ju lite vakentid för toabesök, vattendrickning och ev intag av värktablett. Så sovtiden däremellan blir inte så lång. Dessutom har två hundar och två katter, helt övertagit sängen och betraktar den som sin. Vill jag också sova i den, får jag finna mig i att knöla ner mig i den lilla bit som blir över.
Yngste sonen kom upp med Lennart häromdagen. Väldigt orolig. Hade fått "blodöra" av att skakat på huvudet. Eller så blev det när Vita högg honom tidigare på dagen. Vi pratar om Lennart nu alltså. Inte sonen. Hålla koll på honom så han inte börjar må dåligt och ringa Läckeby i morgon.
Annars har det väl inte hänt särskilt mycket. Dagarna rullar på som vanligt. Yngsta dottern anländer framåt kvällen och skall hjälpa mig med lite fönsterputs och städning av köket. Räcker inte så högt eftersom jag inte kan kliva upp på stolar eller stegar. Risk för nedfall. Dessutom är det dags för kloklippning igen.
Nu är det dags för en kopp kaffe till innan bädd och plock. Näst äldste sonen och barnbarnen kommer in, som vanligt varannan söndag, så middagen skall börja förberedas. Men jag återkommer.
Kommentarer
Trackback
