En sjukpensionärs liv och leverne

Surmuppen Evita, har som sin främsta uppgift här i livet, att skydda mig från potentiella faror och då i första hand, gamla snälla Lennart. Vad han gjort för illa kan man ju fråga sig. Handlar kanske om personkemi. Förlåt, hundkemi. I går kväll kom sonen med sambo (och mage) upp en sväng varvid Evita gjorde sitt vanliga utspel mot Lennart. Hoppar, morrar och hugger efter honom. Är inte småhundar som hugger (nyper) efter andra hundar, otroligt irriterande? Jag, som tröttnat på att hon skrämmer skiten ur stackars Lennart, gjorde en Cesar Millan. Lyfte upp henne och vände hennes rumpa mot Lennart, så han fick lukta hur mycket han ville. Blev hon arg? Fullständigt skogstokig. Men han fick lukta tills hon lugnade ner sig. Så nu får vi se hur det går nästa gång han kommer hit. Inte meningen att han ska behöva stå ute i trappen och smyga in bakom sin husse, i rädsla för att bli anfallen av en tjurig kärring.
Har ju blåst en del de senaste dagarna. Var lite orolig för att småhundarna skulle lyfta, så jag har haft dom i koppel, när vi varit ute. Blåser dom iväg, kan jag använda dom som ballonger. I dag blir det väl lite fredagsstädning. Det gamla vanliga. Dammsugning och golvtorkning. Inte så att jag väntar finfrämmande i helgen. Väntar med mer avancerad städning till påskveckan.
Nu blir det i alla fall medicinintag och frukost. Värktabletterna fylldes på vid fyra-tiden, så jag mår relativt bra just nu. Återkommer kanske under dagen.