En sjukpensionärs liv och leverne

Så här känner jag mig just nu. Väldigt ös på dagen. Bestämde mig för att baka i dag. Bra väder för bullbak. Njaa, det resulterade i ett telefonsamtal från LM. "Kan jag inte få komma bort en stund. Har inte druckit kaffe i dag." Jaha, och? Lyckades i alla fall skjuta på besöket till efter tre, så jag hann få undan. Hann börja, så dyker sonen från Sävsjö upp med en önskan om kaffe och macka. Så det blev att köra igång perkulatorn lite tidigare. Laddade den full för eftermiddagen. Efter en något rörig fikastund var klockan halv två och inget var färdigbakat. Snabbt överslag konstaterade att jag han baka ut bullarna för jäsning och (kanske) gräddning innan LM kom. Trodde jag ja. Hon kom tjugo över två. Över två är definitivt inte efter tre. Dessutom stannade hon till halv fem. Lääänge. Blir lite irriterad, när jag håller på med något och har en människa precis bakom ryggen, som frågar om precis allt. Anledningen till att jag sa efter tre. Nåväl, hon åkte hem och jag diskade undan, tog lite mat, gick ut med hundarna och sjönk ner i soffan. Då ringde yngsta sonen och bjöd in sig, sambon och lille Lukas, på kaffe. Bullbaket hade känts ända till Högsby. Så det var bara att köra en vända till. Men lille Lukas är alltid mysigt att få på besök. Glad hela tiden och ett väldans ös, så liten han är. Så nu är det sängen som gäller. Efter kvällsrunda med smågrisarna. Som också är rätt slut. Återkommer.