En sjukpensionärs liv och leverne

Ja, här rullar det på. Rambo, som alltid tyckt om barn, är överlycklig. Han har fått en alldeles egen liten människa att leka med och sova hos på nätterna. Höjden av lycka. "Något" bortskämd liten människa, som inte tycker om att "mommo" grälar på honom. Då blir han sur. Men hellre det än att han ska stå på huvudet från köksstolarna. Annars är han glad hela tiden. Men så är det ju. Pojkar är mycket gladare än flickor, som piper för minsta småsak.  Att pojkar är så glada beror naturligtvis på att dom vet att, dom inte behöver hjälpa till med nå´nting hemma. Det behöver däremot flickorna. Nu funkade ju inte det för mina barn, så mina pojkar var kanske inte så glada hela tiden.
I dag blir det väl lite plock, som vanligt. Regnet hänger i luften så någon längre utevistelse lär det inte bli. Utom för (L)ove. Han har upptäckt körsbärsträdet och står där och mumsar så ofta han kan. Blå om både händer och mun. Rambo är blå på huvudet efter att ha gnott omkring bland körsbären på marken. Små söta pojkar.
Nu skall jag köra igång lite innan nästa kopp kaffe. Återkommer.