En sjukpensionärs liv och leverne

Värken tog överhand när värmen kom. Alla får värk av kylan, men inte jag. Men är man tvärtemot så är man. Nu har jag i alla fall kontroll över värken så lite skrivande blir det framöver.
Valborgsmässohelgen har varit något intensiv. Torsdag eftermiddag kom näst äldste sonens yngsta tjejer för övernattning hos farmor. Höll igång till klockan elva på kvällen och beställde våfflor till frukost, innan dom slocknade. Var bara att grädda våfflor på fredagmorgonen och sen var det stim med djuren fram till middagen. Köttbullar och potatis gick ner utan besvär. Klockan tre kom fadern och hämtade dom. Hann dammsuga och plocka undan innan dotter och barnbarn från Jönköping anlände. Har totalt glömt bort hur mycket energi en två-åring har. Var ju lite rörligare än sist jag såg honom. Glad och skrattade hela tiden. Inga sura miner där inte. Men lååång. Kanske förståligt med en pappa lång som en humlestång. "Lilla" N har också dragit iväg på höjden. Sjuttsingen vad barnbarnen växer.
Mycket utevistelse hela helgen. Ja, inte för mig. Passade på att andas mellan varven. Tyvärr regnade elden bort på lördagkvällen. Fyrverkeriet fick vi kolla på genom balkongdörren. Söndagen blev det mest plock inför hemresan. Yngsta dottern kom från stan för att hälsa på sina syskonbarn och äta middag. Hjälpte mig med dammsugningen när Jönköpingsborna hade rest. Trött, trött, trött. Somnade och sov ett par timmar, både jag och hundarna. Nu är det lugnt i alla fall. I dag blir det inte så mycket gjort. Onsdag kommer dottern från stan och hjälper mig med stortvätt och vårstädning.
Nu blir det i alla fall kaffe innan ag fortsätter att göra ingenting. Återkommer.