Söndag morgon
Ja så var den här midsommaren över. Sill, potatis och jordgubbar blev det i alla fall för mig. Hundarna fick nöja sig med torrfoder och några köttbullar. Stordottern ringde och berättade att habutredningen äntligen var klar och Nellan har fått en diagnos. Äntligen. Alla dessa år, som skolan inte reagerat och tagit alla frågor och all oro på allvar. Tur att dottern varit envis och kämpat trots alla motgångar. ADHD och Aspbergers är kanske inget att ropa tjoho för. Men det betyder att hon kan få all den hjälp och det stöd hon behöver. Familjen får äntligen hjälp med hur de ska hantera "problemet", som inte är något problem nu, när man vet vad det handlar om. Tänk om hjälpen hade kommit tidigare. Så många år som gått till spillo. Men ingen idé att se bakåt. Nu gäller det för hela familjen att läsa på och sätta sig in i vad detta innebär och hur man ska hantera det. Har börjat slå på nätet och leta information. Mycket att läsa in sig på och korvstoppning funkar inte med gamla tanter så det får bli lite pö om pö.
Ju mer jag läser upptäcker jag att stordotterns bror, min äldste son, troligtvis också har ADHD. Vi har väl misstänkt det sen barndomen, men det var ju inte så vanligt med bokstavskombinationer för 30-40 år sedan. Men väldigt mycket stämmer och skulle förklara det mesta av hans beteende under skoltiden. Skolsköterskan frågade om han hade problem med spriten. 13 år? Hur tänkte hon då? Om jag inte minns helt fel så var hon pingstvän och då kanske alla problem beror på spriten.
Men nu har Nellan fått sin diagnos och det känns skönt. All eloge till dig Fia, som trots alla motgångar inte gett upp.
Själv hade jag tänkt ta landet på framsidan igår och få lite ordning på det. Ser fruktansvärt tråkigt ut. En säck gödsel och tre säckar jord blev hemkört av yngsta dottern i fredags och sen tog det stopp. Vaknade tidigt i går morse, fick i mig mina värktabletter och skulle köra igång efter frukost. Såå motiverad. Men, så enkelt var det inte. Det räcker inte med lust och vilja. Benen måste va med också och det var dom inte i går. Så jäkla ont så jag hade problem bara att flytta mig inomhus. Så den verksamheten fick jag lägga ner. Men i dag, då jäklar.
Grabben i huset bredvid
fick åka in till akuten igår med en svullen röd/blå fot. Som tur var, var det inget brutet och inget ormbett (jag har ormnoja) bara en allergisk reaktion på myggbett, trodde dom. Inte säkert av myggen men allergisk reaktion, av något slags insektsbett. Så det blev medicin. Myggen verkligen älskar den grabben. Har aldrig sett en unge så full med myggbett jämt. Så en allergisk reaktion är inte det minsta otrolig. Tror alla myggor sitter på gardinstången och väntar på att han ska somna och då jäklar. Nu flyttar dom nästa vecka, ja Lukas och Emma alltså inte myggen, och kommer upp på våning två och där trivs inte mygg, så då slipper han dom.
Min ormnoja, just nu, beror på att grannen haft huggorm på sin gräsmatta två gånger. Ja det är väl samma orm bägge gångerna men lika läskigt för det, eftersom det i princip är samma gräsmatta som min. Skiträdd för att hundarna ska bli ormbitna. Törs knappt va på baksidan längre. Ringde i alla fall hyresvärden, så det kom hit en liten gubbe och slog ner allt högt gräs bland stenarna. Trimmern som hör till området kan inte användas just nu eftersom tråden tog slut. Den lilla gubben som kom hit hade ingen så´n tråd utan han fick ringa till "vår" vaktmästare, som i sin tur var på mammografi med sin fru. Lovade i alla fall att komma innan midsommar med tråden. Men som vanligt, när det gäller den mannen, vet man inte vilket år det gäller. Vi får köra med sax.
Nu blir det i alla fall kaffe. Återkommer
Kommentarer
Trackback
