Torsdag

Nu är jag insnöad ordentligt. snöade hela dagen igår och hela natten. Allt jag skottat för att komma ut är helt igensnöat. Och mer snö skall det visst komma. Där fick jag för att jag ville ha lite snö till jul.
Pratade med äldsta dottern i kväll. blir så arg och förbannad att jag blir spyfärdig. Hur kan en pappa göra , mot sitt barn, som Nellans pappa gör mot henne. Man tror inte det är på riktigt. Men jag vet att allt löser sig till det bästa. Kan inte föreställa mig att rättsväsendet är helt blåsta.
Nu skall jag lyfta ut hundarna så dom får kissa, sen blir det sängen. Så mycket snö att dom försvinner.
Lilla Rambo i stora världen. God natt alla hörs i morgon.

Onsdag med snööö

Snöar rätt duktigt idag. Varit ute och skottat en gång så jag kunde hämta in all reklam från brevlådan. Inga kärleksbrev i min låda inte.
I går var det städning på schemat. Så glad för min H2O mopp. Färdigladdad med vatten, bara sätta i kontakten, vänta på grönt och köra. Inget blask med vattenspann, rengöringsmedel och skitiga moppar. 
I dag blev det alltså lite snöskottning och i morgon lär jag vara i det närmaste orörlig.
Snöar ordentligt just nu och kallt är det. Skönt att vara inomhus. Hundarna låg under täcket till halv tolv i dag. Då fick jag tvinga ut dom. Snabbkiss och in igen. Rätt skönt för jag har ingen större längtan efter att ge mig ut i ovädret.
Nu är det dags för lite matlagning. Men först kaffe. Återkommer.

Måndag morgon

Skit att vakna så tidigt. Sover från ca halv elva till halv två innan den jäkla värken väcker mig. Tar en timme innan jag börjar känna mig som människa igen och då har man ju börjat piggna till. Dygnen blir helt snurriga.
Mycket snö har det kommit. Allt det vi ville ha till jul. Behöver inte åka och handla så skottning är inte så överhängande. Kanske blir en resa in till Högsby på torsdag eller fredag. Färdtjänsten funkar rätt bra. Det man kan reta upp sig på är det här med färdtjänst och sjukresor. Skall jag in och handla eller gå till frissan, åker jag färdtjänst och betalar avgift för buss, 24 kr enkel resa. Handla i Oskarshamn kostar också vad bussen dit kostar. Skall jag däremot till vårdcentralen i Högsby eller lasarettet i Oskarshamn blir det sjukresa 100 kr enkel resa. Har jag en riktig jävla tur så får jag tid hos diabetessköterskan på måndag, resa tor 200 kr + besöksavgift 100 kr, sen har jag en tid hos min läkare på onsdag, resa tor 200 + besök 200 kr. 700 kr är mycket pengar. Innan läkarbesöket är det i de flesta fall provtagning dagen innan så då blir det resa tor 200 kr + provtgningen 100 kr. Hurra 1000 kr på en vecka. Det har i alla fall inte jag råd med. Skulle det inte gå att samköra besöken? Eller åka färdtjänst inom den egna kommunen och sjukresa till Kalmar och Oskarshamn. Jag bara undrar hur KLT och kommunerna tänker?
I dag ska jag försöka ge mig själv en spark där bak och se till att komma ur den här jäkla depressionen. Har i alla fall kommit igång med blogggandet igen. Kanske hjälper att skriva av sig i stället för att stänga in allting. Skrivandet har hjälpt förut, så jag hopps på det. Vissa dagar känns det bättre, sen åker man ner i en svacka igen. Hasar runt i pyjamas och tillbringar största delen av dygnet i sängen. Slarvar med maten och har ingen energi alls. Det är nog dags att ta sig i kragen och kämpa sig tillbaka. Börjar med kaffe och frukost. Återkommer.

Januari 2014

Ja här har det varit tyst och nersläckt en längre tid. Lusten och inspirationen till att blogga har bara inte funnits. Har läst en massa bloggar med tillbakablickar av 2013. Jag kommer inte ihåg vad som hände förra året. Vad gjorde jag i somras? Den 22 mars-min son dog. Begravning, urnsättning, sen är det tomt. Livet för hela familjen förändrades, den 22 mars. Kämpar fortfarande med att komma tillbaks. Enkla saker, som tvätt, städning och matlagning, känns som höga berg att komma över. Dagar i pyjamas i sängen är många. Många fler än dom skall vara. Man kommer väl aldrig över förlusten av ett barn, men det måste komma en dag när sorgen och saknden inte känns som den skulle krossa en. En dag när man, trots sorgen, ändå kan fortsätta sitt liv. Just nu känns det inte så.
Besök av barn och barnbarn är den spark i baken jag behöver ibland, för att komma vidare och jag är glad att dom ringer och kommer och hälsar på, fast jag ibland inte vill svara i telefonen och bara vara ifred. 
Bröllopet på sjukhuset två dagar innan Gösta gick bort, var en fin ceremoni, trots min ilska på prästen. Att stå och säga "tills döden skiljer er åt", när han visste, det var mer än jag klarade av.
När jag åkte hem den kvällen, Ullis körde mig i full snöstorm, visste både jag och Gösta att det var sista gången. Även om jag sa att jag skulle komma till helgen, visste vi båda att det inte skulle bli så. Att lämna sitt barn den kvällen var det värsta jag gjort men jag är glad att han hade sin fru och son och sina syskon hos sig.

RSS 2.0