Januari 2014
Ja här har det varit tyst och nersläckt en längre tid. Lusten och inspirationen till att blogga har bara inte funnits. Har läst en massa bloggar med tillbakablickar av 2013. Jag kommer inte ihåg vad som hände förra året. Vad gjorde jag i somras? Den 22 mars-min son dog. Begravning, urnsättning, sen är det tomt. Livet för hela familjen förändrades, den 22 mars. Kämpar fortfarande med att komma tillbaks. Enkla saker, som tvätt, städning och matlagning, känns som höga berg att komma över. Dagar i pyjamas i sängen är många. Många fler än dom skall vara. Man kommer väl aldrig över förlusten av ett barn, men det måste komma en dag när sorgen och saknden inte känns som den skulle krossa en. En dag när man, trots sorgen, ändå kan fortsätta sitt liv. Just nu känns det inte så.
Besök av barn och barnbarn är den spark i baken jag behöver ibland, för att komma vidare och jag är glad att dom ringer och kommer och hälsar på, fast jag ibland inte vill svara i telefonen och bara vara ifred.
Bröllopet på sjukhuset två dagar innan Gösta gick bort, var en fin ceremoni, trots min ilska på prästen. Att stå och säga "tills döden skiljer er åt", när han visste, det var mer än jag klarade av.
När jag åkte hem den kvällen, Ullis körde mig i full snöstorm, visste både jag och Gösta att det var sista gången. Även om jag sa att jag skulle komma till helgen, visste vi båda att det inte skulle bli så. Att lämna sitt barn den kvällen var det värsta jag gjort men jag är glad att han hade sin fru och son och sina syskon hos sig.
Kommentarer
Trackback
