En sjukpensionärs liv och leverne

Jaha, så var det måndag igen och värken från h-vete hänger med. Natten har varit en pina. Blir nog inte många knop idag. Ska i alla fall försöka ta mig en promenad med dogsen. Var ett tag sen. Rambo var ju ute och sprang med dom stora huliganerna, men en liten promenad tackar han nog inte nej till. Får se om jag tar mig så långt så jag kan kolla om liljekonvaljer. Är ju rädd för ormar men idag är det inte så varmt så det klarar sig nog. Nu ska jag först och främst bädda, diska och dammsuga. Återkommer.

Här hos mig är det mors dag varje dag. Behöver jag hjälp med något så ställer alltid någon av barnen upp. Det betyder mer än blommor och paket.

Hörde på nyheterna att de gamla missköts och inte hinns med. Daaa Är det så konstigt när det dras ner mer och mer på personalen. Kliv ner från era höga poster och ta ett kliv ut i verkligheten. Jobba bredvid personalen på äldreboenden bland gamla, sjuka och dementa så får ni se hur det ser ut. Verkligheten ser inte ut som på papperet. Jag är full av beundran för all vårdpersonal, som jobbar skiten ur sig för att våra gamla ska ha en fin och bekväm ålderdom. Heder åt våra uskor och en stor bukett rosor till var och en. Undrar hur många anhöriga som hälsade på sina mammor på äldreboenden och andra vårdinrättningar i dag?

Här har det regnat hela dagen. Riktigt sovarväder både för mig och hundarna. Tjabo kom hit med huliganhundarna i fredags och klippte både min och Emmas gräsmatta. Körde även med trimmern, där det behövdes. så nu kan det växa igen. Smultron och rabarber växer så det knakar i pallkragen och kryddväxterna breder ut sig. Den här lille tuffingen kommer på visit nästan varje dag. Kex, applamin och päpple är det han frågar efter mest. Ja, och saft förstås. Har jag inget av detta hemma går det bra med käckeböd och vatten.

Ja inte blev det någon städning i går. Av samma anledning som, att jag inte sover just nu. Förbannade värken.Värktablett, pamol och tre sömntabletter och lik förbaskat somnar jag inte. Värken tar sig igenom dimman och slår till med full kraft och får inte jag vila så ska kroppen banne mig inte vila heller. Så jag pallrar mig upp. Perkulatorn brummar för fullt och snart blir det kaffe. Sen, ska jag städa. Hundarna blir väl galna förstås men det får jag ta.

 

Rambo begriper att något är på gång. Han är skiträdd för dammsugaren men då kanske han inte ska vända till så in i sjutton. Ja, han är ju inte ensam om stökandet. Vita kan hon också. Hon har halva skogen i pälsen när vi kommer in efter kissrundorna,Rambo sträcker på sig och skvätter när han är färdig occh då står narutligtvis Vita precis bakom honom och får alla kvistar, löv och mossa på sig. Sen skvätter hon ju rätt bra själv och fyller på där han missat. På hela underredet. Sen går hon in och skakar av sig.

Men nu doftar det kaffe. Lika bra att dra igång innan solen stiger upp.

 Nu har jag lyckats lura ut dammsugaren från städskåpet. Försökte hela dagen i går men icke. Nu ska jag bara vänta på att den ska brumma igång. Kan nog ta sin lilla tid. Men den som väntar på något gott.....

I går var jag rätt yr och det är ju bra att skylla på för att slippa göra något. I dag vet jag inte vad jag ska skylla på. Så det får väl bli lite städning.

Tredagarsvecka har jag läst. Har inte kommit på vad det är för helg på torsdag. Men det är ju skit samma.

I går lagade jag det omskrivna pulled pork. Alla lagar visst det. Visst var det gott, men inte såå gott. Inte wowgott. Bara gott. Får väl expirementera med kryddningen, för köttet blir väldigt mört och det är bara att dra isär med en gaffel. 5,5 timme i ugnen gjorde susen.

.

I dag vet jag inte vad det blir. Skulle dammsuga, men ryggen säger NEJ. Har ont så jag mår illa. Issa däremot är det inget fel på. Hon far runt i lägenheten som ett skållat troll. Rambo vill inte vara med just nu så han ligger på soffan. Men framåt kvällen då jäklar blir det fart på honom med.

Får väl kolla om lite mat i frysen. Är inte speciellt hungrig eller sugen på nå´t, men äta måste jag ju. Ett till måste är beställning av insulinpennor. Har bara två kvar.

Men nu, mot frysen.

Måste bara visa när yngsta dottern spelade plockepinn på altanen. Hopsättning av trädgårdsmöbler

Väldigt koncentrerad och fokuserad, men bra blev det. Nu är det bara dynorna som ska ut. Men tar jag ut dom börjar det säkert regna

Har inte haft energi eller motivation för att blogga. Efter att mitt lilla barnbarn, 12 dagar gammal, dog av plötslig spädbarnsdöd kändes det som att få ett slag i magen. Han begravdes den sista januari och att se den lilla kistan var skitjobbigt. Små barn ska ha hela livet framför sig. Inte lämna oss efter två veckor.

Farmors lilla änglabarnbarn.

Alla hjärtans dag fick hans far, min yngsta son åka akut till lasarettet. Hade gått med ont i magen en längre tid och ätit antibiotika i flera omgångar utan att bli bättre. Men nu hade han så ont så han knappt kunde gå. På sjukhuset konstaterades att han hade vätska i buken, som skulle tappas ur. När dom öppnade visade det sig att hela bukhålan var full av cancertumörer. Operation var inte möjlig utan han skulle behandlas med cellgifter. Alla gick runt och trodde att han skulle bli bättre och få komma hem. Men så blev det inte. Cellgifterna fungerade inte och den 22 mars lämnade han oss. Sista tiden var jobbig med mycket värk. Hans systrar bodde på patienthotellet för att kunna vara hos honom hela tiden och hans bröder kom varje dag och satt hos honom. Den 20 mars gifte han sig med sin Emma med bådas familjer närvarande. En fin men sorglig vigsel, som de ändå ville genomföra. Miste min yngste son bara 31 år gammal. Mina barn miste sin bror, Emma miste sin man, efter att bara månader innan mist sin yngste son och lille Lukas miste sin pappa och lillebror. Vad finns det för rättvisa i världen. Emma och Lukas bodde också på lasarettet sista tiden för att få vara tillsammans med gösta sista tiden.

 

Men livet måste gå vidare även om man helst skulle vilja krypa in under en sten och gömma sig. Den 18 april fick vi gå på ännu en begravning på kort tid. En fin begravning med många vänner närvarande, mycket blommor och Lasse Stefanz på cd. Gösta gillade dem.

Nu måste livet gå vidare utan honom. Han fattas oss och ibland väntar jag på att han ska komma hem. Tänker att jag skall ringa när det är nå´t jag behöver hjälp med. Det blir kanske lättare att hantera med tiden även om det inte känns så just nu. Kommer alltid att känna ilska och saknad, men blir kanske lättare att bära med tiden. En mamma ska inte behöva begrava sitt barn. Innan Gösta gick bort sa han, "mamma, det kan inte vara meningen att två personer i samma familj, ska behöva begrava sitt barn".