En sjukpensionärs liv och leverne

Inte ens hundarna kan skrapa ihop lite inspiration för att gå ut och göra det dom ska. Smyger efter husväggarna för att inte blöta ner tassarna. Mitt barnbarn Lukas, var här i går och för honom finns inget dåligt väder.

Blir tokig på denna värme. Har i alla fall kört ett varv med dammsugaren. Bara torka golv som återstår. Rambo och Issa har troligen fått solsting. Far runt som skållade råttor. Vita orkar knappt titta på dom. Så här stilla är det alltså inte.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hösten närmar sig men fortfarande sommarvärme och med den, den jäkla värken. Regnet i går var behövligt men ack så kortvarigt. Slapp i alla fall vattna. 

Dottern ringde i går och hade mejlat över alla kort från lasarettet. Har inte öppnt dom än. Tror jag behöver landa efter helgen, som varit fruktansvärt jobbig. Även om denna natten blev kort så känner jag att jag börjar må bättre. Behövde dom här dagarna att bearbeta och sörja på mitt sätt. Är däremot inte färdig för att titta på korten på Gösta än. Även om det är bilder från bröllopet, som var en fin stund med båda familjerna, så orkar jag inte se Gösta sjuk än. Tror inte jag vill vara ensam när jag tittar på dem. 

I dag ska jag ta itu med lite plock och städning. Gå på promenad med hundarna. Dom stackarna har inte haft det lätt dom här dagarna. Men dom har inte klagat.

  

Undrar hur lång tid det tar innan jag förstår att jag mist ett barn. Det har gått fem månader. Fem månader med känslor som jag försöker hantera på mitt sätt. Ibland, fruktansvärt jobbigt, gråter och förbannar. Ibland glädje för att han slapp lida så länge och för att han gav oss Lukas. Men den mesta tiden är ett stort VARFÖR, skuldkänslor och ilska för att jag, hans mamma, inte förstod hur sjuk han var. Kunde jag ha gjort något? Men ingen, inte ens hans läkare, förstod. Men skall inte en mamma känna att något är fel.? Hur lång tid skall det ta?? Ilskan på läkarna är bland det svåraste att hantera. Ilskan på hans sk "vänner", som inte brydde sig innan. men som dök upp som svmpar ur jorden efter en störtskur. Ilskan på de "vänner", som inte visde honom sin respekt och kom till hans begravning. Det är något som jag aldrig kan förlåta. Mycket ilska är det.

Den här fredagen och lördagen har gått åt till att gråta och sova. Inget annat fungerar. Visst kan jag skylla på värmen, när ingenting fungerar. Tvätten hopar sig, sängen behöver renbäddas. lägenheten behöver en ordentlig genomgång, fönstren putsas. Jag lagar inte ens mat längre. Jag som älskar att laga mat.Jag tappar ord, glömmer, struntar i att svara i telefonen. Vill inte ha någon kontakt med världen utanför.

Näst äldste sonen gissde på att det är för mycket som snurrar och jag har svårt att sortera. Kan nog vara - och hopps på att det är så. Nu blir det en begravning till och jag tror inte jag orkar det. Nu hoppas jag på en hel sammanhängande sömn i natt

Väntar på korten från lasarettet, som dottern skulle mejla. Tror jag behöver dom för att kunna fortsätta bearbeta.

Har i alla fall sovit sammanhängande de sista två nätterna. Fem timmar utan avbrott. Alltid något. 1,5 sömntablett, men ändå. Man måste gå vidare. 

Hade besök av son med två döttrar i måndags. Lite skruvande på Ullis bil. Hon kom i söndags. Blev fläskpannkaka till middag, som gillades av alla. Tyvärr uppstod ett fel till på bilen så dotra fick ta bussen hem på kvällen och sonen kommer i dag och fixar det.

Blev lite gjort i dag trots den jäkla värken. Extra värktabletter gör att man blir seg och trött. Men det har gått. Lite smått till fikat blev det i alla fall. Rabarber- och smultronmuffins + en laddning negerbollar. Blir så sugen på det ibland trots att jag inte får äta sån´t.

Som vanligt på helgerna är det bara skit på Tv:n så nu väntar dusch och sedan sängen. Såg på vädret att den här värmen skall hålla i sig åtminstone till tisdag. Heja!!! Lite regn skulle inte skada alls. 

Nu ska jag ta ut hundarna innan jag sätter mig i duschen. Höres.

Satt ute och åt frukost i morse. Riktigt svalt och skönt. Men nu börjar det bli skitvarmt igen. Plockade fram grejer för att baka lite, men nu vetesjuttan om det blir något bakande. Tänkte göra lite rabarbermuffins och smultronmuffins från mina egna odlingar. Tar ju i och för sig inte lång tid att röra ihop, så vi får väl se.

Annars blir det nog inte mycket gjort. Ryggen värker fortfarande som f-n efter kullerbyttan i badrummet. Men det ger sig väl.

Pratde med stordottern i går och blir bara mer och mer förvånad över hur folk är funtade. Har hjärncellerna bränts upp i värmen eller vad handlar det om. Bevisligen har en del inget eget liv att leva eftersom dom lägger ner så mycket energi på andra. Men syndare straffas förr eller senare. Nu blir det kaffe. Återkommer.

I dag är Enevägen verkligen en spökstad. Inte ett liv. Har haft besök på förmiddagen. En snäll o go människa på alla vis, men väldigt tröttande. Upprepar allt jag säger, tycker likadant och springer runt och kollar så jag inte köpt något nytt, som jag hemlighåller. Brukar ställa in mig mentalt, när jag vet att hon kommer. Enda sättet att orka ändå är jag helt slut när hon åker hem. Men, som sagt, en genomsnäll människa.

Helgen lär gå i snigelfart. Efter shopping i Högsby i går och ett fall på blött badrumsgolv är jag helt justerad just nu. Extra värktabletter och väntan funkar för det mesta. Bara härda ut.

Känns så skönt att ha börjat rensa bland sina fb-"vänner". Har haft långgående planer på att lägga ner helt, men kontakten med släkt man inte träffat sen barndomen och samma med barndomsvänner, kompisar sen lågstadiet, gör att jag hänger kvar ett tag till i alla fall.

Nu är det dags att laga lite mat så jag får äta till insulinet. Återkommer.

Så kan det gå när man beslutar sig för att uppdatera bloggen. Ingenting blir gjort. Energi och inspiration har försvunnit med all skit som har varit. Mycket har hänt sedan senaste inlägget och det mesta har varit jobbigt.

Urnsättning av sonen och barnbarnet på min födelsedag var naturligtvis tungt och ledsamt. Stilla ceremoni med bara de närmaste. Nu väntar vi bara på stenen som skall vara färdig i höst.